Jag tror inte att jag på riktigt har berättat om Hanne, en bästa vän till min syster som sedan kom till att bli en väldigt bra vän till mig. Varje gång vi ses, så skrattar vi och sedan har vi givande och kloka samtal, om allting som man kan komma att tänka på - fast lite längre. Hon gör mig alltid lite klokare, ger mig alltid något mer att tänka på och vara konfunderad kring. Hon är en djup människa, precis som jag. Och jag är tacksam över att ha denna människa i mitt liv, en som jag kan diskutera saker med, som jag oftast annars gör i mitt huvud, men som jag också kan komma fram till slutsatser med, och skratta tills vi gråter. Jag är tacksam för denna människa.