Just nu känner jag mig som den ultimata emo deppiga tjejen, men jag vet ändå att det bara är just för stunden. För resten av denna dagen också kanske, men inte förevigt. För jag vet att när jag kommer till skolan imorgon kommer jag att lysa som en sol och skratta tills jag storknar av mina kära vänner, värt att vänta på!

 

Men just nu känner jag mig inte bättre än att tänka att jag är värd ungefär lika mycket som en hög med bajs. Jag känner ofta att jag som person inte räcker till, inte till min familj eller till mina vänner. Men jag önskar ändå att jag gjorde det, jag önskar att jag hade alla bra egenskaper eller alla "normala" egenskaper, ofta tycker jag att jag är tråkig, jag är ingen tjej som festar varje helg eller som trycker ner sitt liv i droger, jag vet att inget av det är positivt, men personer som gör sånt måste väl ändå ha ganska roligt? Jag menar om man ser det på det viset! Ibland är jag trött på att vara klok.

Vad hände med "Ung och dum?" Jag måste nog för mig själv erkänna att det har jag nog aldrig varit.

Jag sätter lurarna i öronen och på högsta ljudnivå Skin med Sixx a.m. När ord inte är nog.