Några djupa tankar.. Ibland känns det som om kroppen bryter ner och man bara låter resten av världen sluka en.. Medans det absolut finns bättre dagar, dagarna när kroppen spricker av glädje, är när dagarna är som bäst. Kan man inte ha det så alltid? Att när man vaknar på morgonen så är man både förväntansfull och taggad inför vad som komma skall? När dagarna är som idag, när kroppen halvt brytit ner, alla förväntningar och allt annat.. Då sätter jag lurarna i öronen och tänker, något fruktansvärt mycket. På allt mellan himmel och jord. Och ibland tänker jag på varför världen är grymma mot människor, kanske är det för att vi ska lära oss? Eller kanske är det för att visa att vi alla är olika.

Sverige är ett allt för kallt land och just nu vill jag åka härifrån, och komma tillbaka - förväntansfull-taggad och glad för livet.