Hej alla fina! Ända sedan Jag och Cornelia har gått på franska tillsammans (alltså sedan vi gick i 6:an) Har vi båda drömt om att åka i Paris, Corre kan franska flytande, båda tala och förstå, medans jag själv är bättre på att förstå. Iallafall så var det så att när vi gick i 9:an bestämde sig Cornelia sig för att söka in till Polhem Samhällsprogrammet med inriktning på europaprofilen. Jag hade inte överbra betyg och dessutom väldiga problem med matten, att jag bara tänkte på att klara mig.. Men ibland ångrar jag mig att jag inte ansträngde mig från början och kämpat för vår dröm.. Anyhow, Cornelia ska nu åka till Paris och bo hos en värdfamilj i 6 månader och studera där. Jag ska vara ärlig och säga.. JA, jag är avundsjuk. Men jag är också stolt över att en av oss klarade det! Vi har länge pratat om det, om drömmen att komma dit.Nu blir den sann för henne, jag är både glad och ledsen på samma gång, glad för att hon får chansen, ledsen över att inte jag fick det. Men en dag ska jag dit! Kanske tillochmed flytta dit på äldre dar. Vem vet?

Framtiden har massor att ge!

My point: Lycka till min fina och betydelsefulla vän, iloveu!